Japp, nu är det verkligen upploppet. Med upplopp menar jag att jag bara har kvar den sista och tyngsta delen. Kanske inte så tung mer som fylld med uppgifter och läsning. Imorgon blir det en hemtenta, tre timmar föreläsning och massor av läsning inför veckan som kommer. Det hjälper dock att veta att det inte är långt kvar.

Vi skall när som hellst också få svar på vart vi skall bli placerade på aspiranten (vi som blivit placerade i Stockholm). Ryktena går att den 25e skall vara den sista dagen myndigheten har på sig - så man kan ju alltid hoppas.

 

Denna helg har varit fylld med barnskrik och blöjbyten. Vi har haft sambons syster med familj här på besök vilket har resulterat i en mycket trött Daniel på söndagskvällen. Skall faktiskt ta och lägga mig för att börja veckan pigg och glad.

 

 

Testade ett brödrecept som jag inte gjort sedan i somras. Den här gången gjorde jag det till ett bröd och använde mig av en form. Blev mycket bättre! Är mycket nöjd faktiskt. Får se hur det smakar med pålägg imorgon.

 

Receptet hittar ni på bloggen HÄR. Skillnaden på detta brödet jämfört med förra satsen är att jag hade i lite linfrön och toppade med solrosfrön.

 

Vår lilla katt är väldigt lättroad. När hon märkte att hon faktiskt kunde trycka ner spolknappen så var det kört. Som tur är så är toalettdörren stängd på natten.

 

 

 

Efter att ha skjutit upp det här köpet in i det sista så fick jag äntligen tummen ur och köpte jackan.

Hade tur då endast en fanns kvar i min storlek.

Tydligen är det fler än mig som skall köpa jackor - konstigt.

 

Den här jackan är från Gant och kostar 3495:- men eftersom man är student så får man lite rabatt (man tackar, man tackar).

Bilderna och köpet är ifrån Zalando.

 

 

Nu har alltså 42 dagar gått av min 60 dagars challenge och det går framåt!

på 42 dagar har jag gått ner 6 kg och minskat 6,3 cm runt midjan. Allt med "nyttig" mat och mycket träning. Varför jag sätter nyttig inom citationstecken är för att jag faktiskt inte äter galet strängt. Jag vill ändå känna att jag kan äta saker jag tycker är gott. Det är dock enkelt att ändra sina vanliga gamla recept och göra dem nyttigare. Att byta ut grädde, smör, socker, pasta och ris mot nyttigare alternativ.

 

Jag tycker verkligen det är något ni ska testa på. Känner verkligen att jag mår bättre efter det här. För mig behövs det dock hård disciplin och motivation. Motivationen får jag av att följa utveckligen via vågen och måttbandet men även på gymet när man känner att kroppen sakta förändras och vikterna ökar. Jag tror jag skrivit det innan men jag tror inte på att hoppa på en massa olika bantningsmetoder som bara fungerar någon vecka innan man lägger av. 

Det är i grunden enkel matematik, du måste förbränna mer än vad du får i dig. Det gör du lättare genom att inte stoppa i dig för mycket dåligt och motionera. Easy peasy.

 

För att helt byta ämne, gud vad jag älskar halloumi.

 

 

Har nu haft några dagars ledighet och det är dags att imorgon bitti bege sig till skolan igen. Examensarbetet ligger som en mörk slöja över hela skolgången känns det som. Är lite sent ute och känner att det ligger och biter mig i hälarna. Skall dock försöka ta tag i det i veckan och knyta ihop säcken. Jag tycker för övrigt att det är otroligt tråkigt att skriva. Ironiskt va? Nej, det är skillnad på att skriva och skriva tycker jag. Är jag tvingad att skriva någonting professionellt och inte kan ordbajsa som vanligt, då låser det sig.

 

Ironiskt nog så är en stor del av arbetet inom polisen just skrivarbete. Att skriva en brottsanmälan är inte jättelätt då den skall följa med enda vägen upp till eventuell rättegång. Det betyder att man har lite press på sig att uttrycka sig professionellt och objektivt. Att skriva ned förhör är ännu svårare. Att försöka skriva konceptanteckningar samtidigt som någon pratar och sedan överföra dem till ett riktigt förhör är inte lätt. Samtidigt som du förstår vad personer säger och försöker få en bra bild av vad hen berättar. Lätt är det inte.

 

Åter till skolan. Vi har just börjat med en ny delkurs som heter "rasism, diskriminering och hatbrott". Det handlar om just det, att kunna identifiera och arbeta med rasistiska brott, diskriminerande brott och hatbrott. Denna vecka skall börjas med att läsa två böcker. "No tears for queers" av Johan Hilton och "Lasermannen" av Gellert Tamas. Tycker faktiskt det är mycket intressant kurslitteratur på utbildningen, men det är inte direkt så att jag hoppar av lycka när jag är tvingad att läsa. Fastnar dock väldigt snabbt då mycket är väldigt relevant. Finns många böcker som "vanligt" folk skulle behöva läsa kan jag tycka.

Haha, "vanligt folk".. men ni förstår vad jag menar. Ni som inte läser på polishögskolan eller jobbar som poliser. Dock är dessa två böcker inte så typiska för just utbildningen.

 

Nej, nu skall jag gå och lägga mig och läsa om böghat och mord från USA.

 

Godnatt på er.

 

 

..med Ed Sheeran. Riktigt skön låt. Hoppas bara filmen är lika bra.

 

Tyvärr är det inte jättemånga gånger jag fått en rejäl tankeställare på skolan. Det är många saker man lär sig, allt från himmel och jord. Men ibland går det inte att lära ut allt på ett verkligt sett. 

Det är någonting jag hört från början av min skoltid, att det man lär sig på skolan är helt annorlunda från vad som händer ute i "verkligheten". Jag känner ibland att jag förstår vad de som säger så menar.

 

Vi har mycket självskydd, bastaktik och vapenträning på skolan. och allt är väldigt kontrollerat. Då menar jag alltså att när det kommer till övningar och scenarion så vet man nästan alltid vad som händer och man "lyckas" nästan alltid. Det jag menar med det är att de figuranterna du har på skolan är dina vänner och/eller klasskamrater. Det är ingen påtänd kille som tycker att han inte har så mycket att förlora. Förstår ni vad jag menar?

 

Allt tycker jag blir så mycket mer uppenbart nu i fjärde termin då vi kommit in på mer nödvärn och att försvara sig själv under extreme situationer. Men räcker två lektioner och en övning för det? Jag anser att detta är någonting som måste övas mycket, för det är här det kan gå riktigt fel när man väl kommer ut. 

När jag är färdig och är ute och jobbar om några månader så bryr jag mig inte om min kollega är lite rostig när det kommer till rättegångsbalkens 23:e kapitel. Det går att slå upp. Men om jag känner att jag inte kan lite på den här personen när det väl bränner till, eller om jag känner att den personen inte klarar av ett pressat läge, då är det en helt annan sak..

 

Varför skriver jag detta idag då kanske ni undrar? Vi hade en scenarionbaserad vapenlektion idag som gick riktigt dåligt. Som jag nämde i början av inlägger så är det få gånger jag fått en rejäl tankeställare, idag var en sådan.

Att lärandet är som bäst när man gör misstag är jag helt säker på. Men att känna att man hamnar i en situation som man inte har kontroll i är inte roligt.

 

Jag ligger och har brottat ned en knivman som precis försökt sticka mig och min kollega och försöker samtidigt att ha kontroll å kniven i hans hand. Samtidigt står hans kumpan (inbrottstjuvar tagna på bar gärning) bredvid och låter oss inte ta knivmannen.

Knivmannen har kommit in i lägenheten från ytterdörren och överraskat oss bakifrån och gått emot oss med kniven framme, hotfullt. I det läget har du som polis rätt att skjuta någon i nödvärn. Jag hinner inte se honom snabbt nog vilket gör att jag inte hinner dra upp vapnet. Jag väljer istället att dyka mot kniven och han och jag faller till marken. Samtidigt som jag brottas med honom så försöker min kollega ha kontroll på den andra mannen vilket totalt misslyckas. 

 

Det är svårt att försöka få er att förstå en känsla. Det är också det som är det svåra när det kommer till ett sånt här yrke tror jag. Det är inte lätt att sätta sig in i polisers sätt att resonera, för man är inte där. Man känner inte pulshöjningen, man känner inte dödsångest eller fara för sitt liv. 

 

Vad är det egentligen jag vill säga? Jag vet faktiskt inte. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig. I den ovannämda situationen så kände jag att jag hade noll kontroll (även om jag kanske hade det). Den andra gärningsmannen kunde lätt ha tagit upp den första mannens kniv när som och dödat oss båda. Som sagt, det ger en en tankeställare. Så tänk på det nästa gång ni ser en polis agera. Ibland går man in lite för högt för att sedan kunna tempoväxla ner. Det ni ser är inte detsamma som vad en annan person känner.

 

 

 

 

En sista gång var jag tvungen att baka. Eller baka är väl fel ord, men men.Jag har varit sugen på att göra så kallade "bars" ett tag. Jag lyckades få ett recept och kände att detta inte kunde bli fel.Det blev det inte heller! Tanken är att ta en bar som mellanmål eller efter träning då jag har en bit hem från gymmet.

 

Här har ni receptet:

(Har freebasat lite när det kommer till ingredienserna och mängden)

 

 

 

Ingredienser 

2 äggvitor

1 ½ dl kvarg

Torkade frukter (jag tog ca 3-4 dl olika frukter) t.ex. dadlar, aprikos.

½ dl skalade solrosfrön

½ dl linfrön

En näve jordnötter

2 dl fiber havregryn

1/3 dl kakao

En skvätt agavesirap

En rågad tesked ekologisk jordnötssmör

2 skopor choklad proteinpulver (jag har whey-100)

 

Krossa solrosfrön, linfrön, jordnötter och havregryn i en mixer. Blanda i de andra torra ingredienserna och häll över i en bunke. 

Mixa alla torkade frukter i en mixer och blanda det sedan med resten av ingredienserna. Häll i resten av ingredienserna.

Jag använda mig av en elvisp med degkrokar för att få ihop röran. Efter att det blivit en smet så gör du redo en plåt med bakplåtspapper och gör två eller tre långa bars som går över hela plåten. Ett tips är att kladda lite med händerna så blir det lättare att rulla barsen.

Sätt in plåten på 200 grader i 15-20 minuter.

När de har kommit ut och svalnat är det bara att dela upp.

 

Good luck!

 

 

 

 

Det visar inte minst Ducati genom denna smaskiga reklam. Jag vet faktiskt inte riktigt vilka av bilderna som skulle sälja bäst. Jag har dock mina aningar..

 

 

Eminem - The Monster Ft. Rihanna. Riktigt skön låt.