Igår morse bar det av mot kära gamla Göteborg och Ullevi. Det var dags för Bruce Springsteen.
Jag kan säga att min rygg har mått bättre än efter den här helgen.
Resan ned från Stockholm tar ca sex timmar eftersom jag åkte bil. Det hade ju gått lite snabbare att ta tåget, men att åka med i bilen var gratis så det var ganska lätt.

Kom fram till min mamma och pappa vid ett-tiden och var tvungen att ta en liten tupplur för att återfå lite krafter. Jag är ju som en nyfödd bebis, och behöver åtta timmars sömn. Får jag inte detta är det katastrof.

Efter min lilla tupplur var det middag med folket som skulle med på konserten. Även Ellas pappa var med då Ella bjöd honom på konserten i födelsedagspresent.

Jag glömde nämna att när vi åkte ifrån Stockholm vid sju på morgonen var det strålande solsken. När vi åkte in i Borås började det ösregna...
Det slutade inte regna heller, utan ökade och ökade. När vi väl satte oss ned för att äta middag hos mina föräldrar så regnade det monsun-style. Helt galet!
Vid det laget var man sådär sugen på att stå och kolla på konsert hela kvällen. Regnet höll i sig hela vägen in till Göteborg, men slutade när vi hoppade av tåget. Sjukt nog så var det sedan uppehåll hela kvällen. Sådan otrolig tur att det inte finns.

Konserten var storslagen! Fullt ös hela tiden utan några stop. Den mannen är helt otrolig. Jag är inte hans största fan, men gillar många av hans låtar och det var grymt att se honom live.
Konserten höll på i hela 3 timar och 45 minuter! Kan inte förstå att mannen är 60 och kör en nästan fyra timmar lång konsert.

Så ni kan ju förstå att min rygg mår så där. Sex timmars bilresa ned, mer än fyra timmars stillastående på konserten och sedan sex timmars bilfärd hem imorse.
Life is not easy!

Men nu är helgen över och jag är hemma hos min älsklingar.